Geotermisk energi skiljer sig från nästan alla övriga energikällor genom att värmen kommer från jordens inre och inte från solen. Värmen bildas i jordskorpan, huvudsakligen genom radioaktivt sönderfall, och den lagras i berget och i det vatten som fyller sprickor i berget. Endast en mycket liten del av den geotermiska värmen når markytan men i vulkaniska områden, som Island, märks den som varma källor eller gejsrar. Det är denna lagrade värme som brukar kallas geotermisk energi. Geotermisk energi är miljövänlig och tillgångarna är mycket stora. Temperaturen i jordskorpan ökar med djupet, ca 30°C per km. I vulkaniska områden kan ökningen vara mer än 100°C per km men i t.ex. det skandinaviska urberget ökar temperaturen ofta endast med 15°C per km. Att överföra värme från ett varmt utrymme till ett kallt är inte svårt. Vill man däremot transportera värme i motsatt riktning, måste man använda en värmepump. Med hjälp av en värmepump kan man ta värme från marken, utomhus luften eller grundvattnet. Värmepumpen drivs med elektricitet. Man räknar med att man får ut ca 3 gånger så mycket värmeenergi som man förbrukar energi. I USA, östra Asien och på ett antal andra ställen i världen med vulkaniska aktiviteter kan den geotermiska energin utnyttjas för elproduktion. Geotermisk ånga kan via ett borrhål ledas genom en turbin och en generator som producerar elektrisk energi. I Sverige är inte temperaturerna i marken så höga att energin kan utnyttjas för detta ändamål men på flera ställen är temperaturerna tillräckligt höga för att den geotermiska energin ska kunna utnyttjas för bostadsuppvärmning, med värmepump. I Lund används sedan 1984 en geotermianläggning för att producera värme till ungefär halva stadens fjärrvärmenät. 500 liter vatten med en temperatur på 22°C pumpas upp per sekund från 700 meters djup. Vattentemperaturen höjs med hjälp av värmepumpen till ca 80-85°C. Efter energiutvinningen återförs vattnet till berggrunden.

<< Tillbaka