Biobränsle Biobränsle kallas alla de olika former av växtmaterial som används för förbränning. I Sverige utgörs biobränsle till största delen av rester av olika industriprocesser och skogsavfall, toppar och grenar, som blir över vid skogsavverkningar. Det positiva med biobränsle är framför allt att det inte bidrar till växthuseffekten och inte orsakar utsläpp av svavel, vilket t ex olja gör. Däremot bildas det i princip lika mycket försurande kväveoxider som om man eldar med olja. Utsläppen går att minimera med god teknik. Den känsligaste frågan när det gäller biobränsle är att uttaget från skogen inte får vara för stort och inte ske på ett sådant sätt att växter och djur skadas. Med tanke på att det är främst är toppar och grenar (skogsavfall) från redan avverkad skog är inte själva volymen det stora problemet. Den avgörande frågan är hur man tar ut biobränslet. Det är viktigt att askan återförs från förbränningen tillbaka till skogen, annars kan marken bli fattig på näringsämnen - i askan bevaras nämligen de flesta näringsämnena efter förbränningen. Biogas Biogas bildas av organiskt material när det rötas under syrefria förhållanden. Rötningen är en jäsprocess där mikroorganismer arbetar sig igenom materialet. Det bildas en energirik gas, som till största delen består av metan (ca 60%), och gasen kan sedan användas till värme genom att förbrännas, till elektricitet eller som fordonsbränsle.

<< Tillbaka